De senaste dagarna har varit svalare här hos oss, och det har gjort stor skillnad både i skogen och i kenneln. Regnet som kom i veckan gjorde att eldförbudet äntligen togs bort, och det betyder att vi har kunnat tända lägerelden på våra senaste Husky Hiking‑turer igen. Det är något speciellt med att samlas kring elden efter vandringen — hundarna som lägger sig till rätta, gästerna som njuter av värmen och lugnet, och den där känslan av att kvällen får landa i sin egen takt.
Hundarna har gått riktigt fint i det svalare vädret. De jobbar mjukt, fokuserat och med den där glädjen som alltid kommer när temperaturen sjunker några grader. Och våra gäster har varit fantastiska — de hjälper till att ta av selarna, ger hundarna vatten och ser till att alla får sin lilla stund av omsorg vid lägerelden. Det är alltid fint att se hur snabbt människor och hundar hittar varandra i de där små rutinerna.
I valplådan händer det också mycket. Valparna växer så det knakar, och nu har alla öppnat ögonen. Det är alltid en så fin liten milstolpe — plötsligt ser de ut som små riktiga miniatyrhundar. Än så länge kan man inte avgöra om de får blå eller bruna ögon, det brukar ta lite tid innan färgen stabiliseras. Men personligheterna börjar redan kika fram, och det är lika fascinerande varje gång.
Det här är vår sommar just nu: svalare dagar, lägereldens värme, hundar som jobbar fint, gäster som hjälper till med omsorg och valpar som tar sina första små steg in i världen. Vi ser fram emot fler hikingar, fler möten och fler små utvecklingssprång i valplådan.